Husmanskostens historia: så blev potatis och köttbullar svenskarnas vardagsmat

Vi älskar svensk husmanskost. Kalops, pytt i panna, kroppkakor, ärtor och fläsk – maten som luktar barndom, mormor och söndagar. Men hur hamnade de här rätterna på våra svenska middagsbord? Svaret är en berättelse om fattigdom, uppfinningsrikedom, en kall liten knöl från Sydamerika och en hel del hunger – och uthållighet. Kom med oss på en liten resa genom husmanskostens historia.

Vad betyder egentligen husmanskost?

Ordet kommer från husman, någon som bodde i ett litet torp och brukade en bit mark. Husmanskost är alltså maten som vanliga människor lagade av det som fanns nära: fläsk, salt fisk, gryn, kål, rotfrukter, lök och bär från skogen. Inget var tänkt att vara festligt. Det skulle mätta, hålla länge och gå att laga på det man hade hemma.

Innan potatisen: gröt, bröd och saltad fisk

Under hundratals år bestod vardagsmaten i Sverige av gröt, massiva brödskivor, ärtor, kål och fisk. Det fanns ingen frys och ingen kyl, så allt handlade om att spara maten till vintern. Fisk och kött saltades eller röktes, och på hösten slaktades grisen så att fläsket skulle räcka. I många hushåll bakades brödet bara några gånger om året. Därför var hårt och torrt, så att det höll. Dock inte som knäckebröd, inte den konsistensen, utan ett medelhårt bröd.

Det är här mycket av husmanskostens kärna kommer ifrån: salt, rökt, syrat och långkokt. Smaker som vi fortfarande tycker är hemma.

Potatisen gör entré i våra svenska kök

Potatisen kom till Sverige på 1700-talet, men många var skeptiska. På 1720-talet ploppade den första potatisen ur marken av Jonas Alströmmer, som odlade den i Alingsås och försökte övertyga folk om att den gick att äta. År 1746 visade Eva Ekeblad att man kunde göra mjöl och sprit av potatis, och 1748 blev hon första kvinna i Kungliga Vetenskapsakademien. Det tog ändå ett tag innan potatisen blev folkmat. Men den växte på liten yta, tålde vårt kyliga klimat och gav enormt mycket mat. Under 1800-talet blev den en självklar del av svenskarnas vardag.

Utan potatisen hade husmanskosten sett helt annorlunda ut. Kokt potatis, potatismos, raggmunkar, potatisbullar och kroppkakor har alla den lilla knölen att tacka.

Hungeråren på 1860-talet

Hur nära svälten var många svenskar visar hungeråren 1867-1869, Sveriges sista stora hungersnöd. Efter en regnig sommar 1866 och sedan en kall vår förstördes skördarna. Spannmål och potatis ruttnade på åkrarna, och människor blandade bark och halm i brödet för att få det att räcka. Befolkningen minskade både 1868 och 1869, och många lämnade landet. Mellan 1850 och 1930 emigrerade ungefär 1 MKR svenskar, de flesta till USA.

Att tänka på när man står och steker köttbullar en vanlig tisdag: för bara drygt hundra år sedan var mat inget man tog för givet.

När resterna blev rätter

Eftersom ingenting fick slängas blev uppfinningsrikedomen stor, och där har vi den äkta svenska anamman. Många av våra mest älskade rätter var egentligen ett sätt att ta vara på det som blivit över:

• Pytt i panna – gamla potatisrester, kött och lök, tärnat och stekt i smör. "Pytt" betyder ungefär små bitar.
• Kroppkakor – potatisdeg runt en klick fläsk och lök, från Småland, Öland och Blekinge. Mättande, billigt och går att göra av det man har.
• Raggmunk – rårivet potatis som steks till pannkakor och serveras med fläsk och lingon.
• Ärtor och fläsk – torrt och billigt, och därför perfekt för att spara. Att vi äter det på torsdagar förklaras ofta med att många fastade på fredagar och därför åt extra mycket dagen innan.
• Sill och potatis – saltsill höll hela året och blev basen i enkla middagar i generationer.

Kalops, köttbullar och kokboken som förändrade allt

Alla rätter föddes inte av nöd. År 1755 gav Cajsa Warg ut Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber som du kan läsa här (boken öppnas i ny flik), en av Sveriges mest kända kokböcker, med recept för både finmat och vardagsmat. På 1700-talet presenterades fler och fler rätter som liknar de vi känner igen, och som skrivs ner i en kokbok. Där fanns bland annat köttbullar, som med tiden blev en av landets mest älskade middagar.

Kalops är husmanskostens tålamodstest. Billigt, segt kött som får puttra länge med lök, kryddpeppar och lagerblad tills det blir mört. Det är samma tanke som i hela husmanskosten: lite pengar, mycket tid och en gryta som luktar hem.

Om du vill ha en fysisk version av ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber” så går det att beställa den första utgåvan från Adlibris till ett överkomligt pris.

Från torp till folkhem

Under 1900-talet flyttade svenskarna från landsbygd till stad och maten förändrades med oss. På 1940-talet infördes den svenska älskade skollunchen över hela landet, så att barn fick en varm måltid dagligen. När fler började arbeta heltid på 1960- och 1970-talen blev det vanligt med färdig mat, halvfabrikat och snabba middagar. Husmanskosten försvann inte, men den flyttades frivilligt, eller ofrivilligt, till söndagsmiddagen och till mormors kök.

Husmanskost idag

Idag är husmanskosten tillbaka. Vi längtar efter kalops, köttbullar med lingonsylt och pytt i panna, och vi lagar dem gärna, men tiden räcker inte alltid till. Därför är det kanske inte konstigt att matkassar och färdiga matlådor med husmanskost blivit så populära: maten från mormors kök, men utan att du behöver planera, handla och stå vid spisen hela kvällen.

Vill du prova? Här hittar du matkassar och färdiga matlådor med äkta svensk husmanskost, och i vår jämförelse av de bästa matkassarna kan du se vad som passar din hushållssituation.

Vilken är din husmanskostfavorit?

Vi är matnördar, inte historiker, och den här texten är en berättelse om husmanskostens stora linjer. Har du ett släktrecept eller en husmanskostfavorit med en egen historia? Hör av dig till oss, vi älskar att höra dem.

Vill du slippa laga allt själv? Jämför matkassar med hemleverans.